Josefine

Många ser mig som liten och svag, jag vet det eftersom jag har lätt till tårar.. Jag gråter ofta och mycket, över precis vad som helst nästan, förutom när det kommer till killar.. då är jag stor och tuff. Är inte den som lägger mig i första sekund. Jag tar gärna en fight för jag har aldrig tyckt att det är värt att gråta över killar, dom kommer och går. Men nu ? What happend? är mitt uppe i ett bra förhållande, sedan 3 år tillbaka, visst vi gnabbas och tjaffsar om småsaker som alla gör till som tätt.. annars är det bra, men så fort det blir lite tjaffs, sipprar tårarna upp till ytan och mina ögon vattnas tills jag inte ser längre, hjärtat slår i miljoner slag i minuten, hårt och intesivt, precis som den ska hoppa ut ur mitt bröst vilken sekund som helst. Jag skakar som ett asplöv och kippar efter andan. Jag fumlar med fingrarna, kan inte gå rakt, näsan rinner som niagarafallen själv. Men jag vet varför! Den kärlek som jag träffade för över 3 år sedan, som heter Markus, får mitt hjärta att rusa iväg varje gång jag träffar han på nytt, precis som det kändes den söndagskvällen för 3 år sedan när vi kysstes för första gången, jag trodde jag skulle lyfta från marken.. Markus har fått mig att inse vad kärlek är för något, kärlek är inte bara något man känner, det är något man har, något man ger och får, något man är. Jag trodde aldrig jag skulle bli så kär, jag visste inte ens att sådan kärlek fanns på riktigt..han är mer än vad jag önskat här i livet. Han ger mig otroligt mkt kärlek och ömhet. Det märks direkt när Markus kan vara sig själv, det finns inget dolt under ytan, kan det bero på att jag är hans första kärlek?  Kanske även den sista.. Han har en oerhört stor plats i mitt hjärta, och bara nu när jag tänker på honom så dunkar hjärtat hårt. Han är så otroligt rolig, så snäll och kärleksfull och oerhört knäpp ;). Precis som jag älskar honom. Han är underbar. Men, Markus är väldigt folkskygg, vill gärna inte träffa massa nya människor, och visar inte sitt rätta jag. Tror ingen som "tror sig känna honom" känner honom som jag gör, dom har ingen aning vilken underbar och kärleksfull människa han är. Eftersom vi har spenderat oerhört mkt tid tillsammans dessa 3 år, (bodde helt hos honom 1:a året) , vet jag att markus har lärt sig vara sig själv med mig, och jag älskar honom som människa, önska så att hela världen kunde veta hur han är . Men precis som alla andra har han dåliga sidor, (det har jag med, en hel del) så går vi inte ihop på vissa plan, och där är vi envisa, därför slutar bråk och tjaffs i många tårar.. Han vinner ju alltid bråken, det är ju alltid jag som ger upp för att inte riskera chansen att bli singel igen och förlora det vackraste jag har. Både han och jag har fått stå ut med mycket skit, och tro mig, eftersom jag fortfarande är hans flickvän, så är jag stark som en oxe med ett hjärta av stålfasad, där insidan bara flöder av massa kärlek. ♥



Om jag fick önska mig vad jag ville här i världen, så skulle jag önska att du var min förevigt. Markus, du är och har min kärlek förevigt, du är det bästa som har hänt mig och du skulle bara veta hur mkt du betyder för mig. det här är bara en liten, liten bråkdel av min kärlek till dig ! / Josse.